Jag älskar att laga mat, men jag älskar att baka liiite mer. Därför erbjöd jag mig snabbt att stå för desserten på nyår. Det var inte någon som protesterade. Någon frågade mig hur många partyn jag var bjuden på egentligen med order om att stå för desserten. Hmm.
På tal om all out så hamnar dessa brownies på min minidessertbuffé imorgon. Jag har tema Amerika och choklad/marshmallow. Det fina med dessa brownies är att de innehåller tre olika texturer. En fudgy brownie i botten, seg marsmallow i mitten och ett chokladkrisptäcke ovanpå. Perfekt! Om man inte blandar ihop olika smaker så kan olika texturer ge minst lika fin effekt. Speciellt om det blir tre så här snygga lager att titta på dessutom. Mina andra två buffébakverk kommer upp inom de närmaste dagarna, håll ögonen öppna!
Fudgy Brownies:
När jag var i Polen för några veckor sedan så lärde jag mig att en måltid inte ses komplett där ifall man inte äter soppa till förrätt. Den ska värma upp magen och förbereda inför huvudrätten. Jag åt således fantastiskt goda soppor hela veckan och kom på hur underskattat det är med soppa. Därför har jag lagat mycket god soppa sedan dess. Jag tycker det fungerar ypperligt som måltid ifall man kombinerar det med ett gott bröd.
Det var meningen att ni skulle få det här receptet för flera dagar sedan, men ibland händer det saker i livet som man inte förväntat sig. Jag är precis hemkommen efter några dagar på sjukhuset där jag legat inne för kraftig allergisk reaktion på mitt penicillin. Här går man och tror att man äntligen ska få bli frisk och så blir man bara ännu sämre. Allt har därför skjutits upp lite här men dessa bara måste jag visa eftersom de var grymt goda.
Det enda julgodiset jag gjort i år som jag är riktigt nöjd med är därför dessa Chokladpraliner fyllda med Saffranskola. De blev riktigt bra. Man ser inte så stor skillnad mellan kolan och chokladen men man märker den desto mer när man smakar. Receptet kommer från Allt om Mat och då har de gjort dem i ischokladformar. Det tror jag är snäppet bättre än att göra dem i knäckformar som jag gjorde. Pappret är nämligen lite svårt att få bort. Men mums vart det ändå!
Det har varit sorgligt dålig uppdatering här på bloggen den sista tiden. Jag har dragit på mig en envis förkylning/infektion som vägrar släppa och trots att jag nu äntligen fått penicillin för den så har det inte blivit bättre. Det har därför inte blivit speciellt mycket bakat här hemma. Men så är det ibland.
Småkakor har en riktigt bra egenskap förutom att vara otroligt goda. De är snygga att titta på. En glasburk på köksbänken med snygga kakor är ett ypperligt sätt att skapa en genuint hemtrevlig känsla. Min mamma har gjort det där till en konst. Varken vi i familjen eller gäster tänker på att de faktiskt är ätbara också. Det där fungerar aldrig hemma hos mig. Jag är alltid helt på det klara med exakt hur ätbara kakorna i burken är. Jag önskar att jag kunde säga att de går upp i rök men tyvärr vet jag precis vart de försvinner.
Jag har länge gått och funderat på Saffranscupcakes men visste inte riktigt vad jag skulle kombinera dem med. Jag funderade länge över lussebullar med russin men kom inte på en riktigt bra frosting på russintemat. Däremot inspirerades jag till att tillsätta kesella i cupcakessmeten för att göra dem extra saftiga. Jag landade sedan i att göra en lingonfrosting och såg framför mig en snygg vit topping med röda inslag. Sedan stirrade jag ner i min egen bunke och såg en rosa sörja som inte alls påminde om jul. Suck.
What to do, what to do. Nu var goda råd dyra. Mina saffranscupcakes stod och kallnade på ett galler och jag hade bara en barbierosa, rinnig lingonsörja att kladda på. Inte riktigt den looken jag hade tänkt mig. Jag lät därför händerna jobba istället för hjärnan och kom på mig själv med att stå och vispa ihop en smörkräm med smak av pepparkaka. Ibland ska jag helt enkelt inte tänka så hårt.
125g smör, osaltat
Saffran är en av mina absoluta favoritkryddor när det kommer till julbaket. Det doftar alltid ljuvligt och ger en fantastiskt fin gul färg som känns direkt uppiggande i decembermörkret. De flesta använder dock bara saffran i lussebullarna, något jag tycker är riktigt synd. Det passar nämligen utmärkt i det allra mesta. Saffranskladdkakan jag bakade till första advent verkade vara omåttligt populär. Jag blev inte förvånad. Den var bland det godaste jag ätit på länge. Ibland får jag så bra idéer.
Om du följer bloggen på Facebook så har du säkert sett att jag spenderat ett antal dagar i Krakow. Vi hade absolut inga förväntningar what so ever i matväg. Vi fick höra att surkål kunde man absolut inte undvika hur väl man än försökte och att wienerschnitzel var det absolut säkraste alternativet på menyn om man inte ville dö svältdöden. Vi förberedde oss på att i absolut värsta fall äta hamburgare hela veckan. Men OM vi blev överraskade! Maten var helt underbart god och kostade löjligt lite. Så löjligt lite att vi med lätthet åt två eller trerätters både till lunch och middag.
Choklad är en flickas bästa vän och jag känner en och annan man som har svårt att motstå frestelsen han också. Antingen man klämmer i sig en mjölkchokladkaka helt för sig själv, föredrar en mörk choklad över 70% eller knaprar i sig praliner liggandes i sängen med en god bok, kommer man nog att höja ögonbrynen lite över en burk chokladmarmelad. Det låter himla dekadent. Tänk dig snittar av ett gott surdegsbröd, lite chokladmarmelad, toppat med lite flingsalt och några droppar av en olivolja av god kvalité. Dekadent, inte sant?
Julen bjuder på så underbart många härliga kryddor. Köket doftar ständigt gott och det vattnas i munnen på alla som vågar sig dit. Det är en farlig plats att vara på så här i jultider. Sannorlikheten är stor att det ska finnas något gott och ätbart och den bara stiger ju närmare julafton vi kommer. Jag har dock som trogen bakbloggerska redan utstått frestelser i julig anda, allt för att hitta det perfekta adventsfikat till er såklart.
Cupcakes är bland det bästa jag vet att baka vilket också resulterat i mängder med bakerfarenhet på området. Så mycket erfarenhet att pappa fortfarande ber om nåd varje gång jag jag försöker truga på honom några. Jag letar därför ständigt efter nya cupcakesoffer när jag nu slitit ut mina tidigare försökskaniner. I helgen tog jag därför min chans och slängde ihop en sats till några nya stackare.
Här har jag bakat ett par enkla Kardemummacupcakes. Men för att tvista till dem lite extra har jag fyllt dem med en chokladsmörkräm. Jag brukar aldrig misslyckas med den, men den här gången var den lite svårflörtad. Det kan ha berott på att jag försökte ta en genväg och inte sikta ihop allt innan jag hällde ner det. Jag är urusel på att följa recept, till och med mina egna. Gör därför inte som jag. Den genvägen blev snabbt en omväg.
får rätt konsistens. Vispa länge till en luftig kräm. Fyll en spritspåse med frostingen. Gör ett hål i mitten av cupcakesen med hjälp av en äppelurkärnare (se hur HÄR). Spritsa ner chokladsmörkräm i hålet.
Det finns både fördelar och nackdelar med att det blir mörkt så tidigt på kvällarna om vintrarna. Visst, det är riktigt mysigt att krypa upp i soffan med en kopp varmt te och titta på film eller läsa en god bok. Förslagsvis knaprandes på dessa pepparkaksbiscottis. Men mörkret är definitivt inget positivt för en bakbloggare som vill ta någorlunda snygga kort på det hon bakar också. Tro mig. Om bildkvalitén inte är den bästa framöver så tvår jag mina händer. Idag har jag krupit omkring på köksbordet för att få rätt vinkel och rätt ljus och ändå blev inte ens hälften av alla de bilder jag knäppte användbara.
I min värld är det nu i november helt lagligt att lyssna på julmusik och tjuvstarta med julens alla gottigheter. Jag älskar jul! Och eftersom jag genom hela min uppväxt sjungit i diverse luciatåg och min familj har varit involverade i julmarknadsbestyr så har jul alltid börjat tidigt hos oss. Jul är stort hos mig. Jag ska inte säga att jag går all out och klär hela lägenheten i julljus, hänger julgardiner i fönstren och planterar hyacinter och julstjärnor i varje ledig kruka. Nope. Här doftar det istället av clementiner, kanel och diverse andra julkryddor. Julmusiken (och nu snackar vi INTE "Julen är här" eller liknande) går varm på högtalaren i köket. Hembakade pepparkakor fyller kakburken och ljuslyktor är tända varje kväll. That's it.
Har jag berättat sägnen bakom varför dessa kakor kallas för Whoopie Pies? Ni kanske har hört den innan. Jag vet inte hur mycket jag tror på den men den är lite söt. Det sägs att Whoopien ursprung ligger i medeltidens Tyskland. När många religiösa grupper flydde undan religiösa påtvång i Europa så tog de med sig dessa kakor till Amerika. Ett av dessa grupper är Amishfolket. Enligt sägnen ska dessa packats ner i barnens matsäckar när de gick till skolan. När barnen sedan öppnade sin lunch så blev de så glada av att se kakan där att de utbrast "Whoopie!". Ja, och därav namnet.
Det har blivit mäkta populärt att ge bort ätbara presenter när man ska gå bort. Jag är självklart inte sen att följa ätbara trender så när mina kära vänner hade inflyttningsfest nu i helgen gjorde jag slag i saken. De gillar båda två att baka så de fick en kakmix och en cookiescoop av mig i present. Jag skrev ju om min Cookiescoop från USA häromveckan och efterlyste svenska varianter. Efter att ha letat ett bra tag efter något liknande i Sverige insåg jag plötsligt att de verkade finnas i alla affärer jag INTE tittat i. Så denna hittade jag för en billig peng på Claes Olsson. Jag tycker dock att kvalitén på min OXO är bättre, men så länge man inte bakar cookies varje vecka så tror jag absolut att denna klarar jobbet.
Tiden går så otroligt fort, kan ni tänka er att det faktiskt snart är november? I min värld innebär det att det är fullt lagligt att lyssna på julmusik hela dagarna, dricka glögg och äta pepparkakor. 24 dagar i december är liksom inte riktigt nog med tid enligt mig. Det bästa är ju faktiskt innan. Nuförtiden kan jag även försvara mig med att jag måste börja tänka på jul tidigt eftersom jag måste ha ut julrecept i tid på bloggen. Vem vill ha jultips i januari? Ännu en fördel med att bakblogga.
Idag är det exakt tre år sedan jag publicerade det första inlägget här på bloggen. Helt otroligt! Jag fick i veckan frågan om varför jag började blogga om bakning. Och jag måste erkänna att det har jag totalt glömt bort. Jag tror det mest var ett sätt för mig att samla mina recept och kunna dela med mig till vänner som frågade. Sen dess har det bara växt och jag har fått prata i radio och svara på massor med trevliga mejl från er läsare. Vilken anledningen jag än hade till att börja så har det numera blivit glädjen i att inspirera andra och dela med mig. Både av recepten men också av glädjen och mina egna tankar kring kring vad bakning är för mig.
Förra veckan bakade jag ett helt gäng med brownies och blondies till min sista dag på praktiken. Som bakbloggerska känns det ganska självklart att komma med en kartong smaskiga kakor på sin sista dag. Min tanke var alltså främst att tacka för fyra fantastiska veckor, men det skadar ju aldrig att gå ut med dunder och brak. Det verkade som att jag lyckades med det också. Samtalsämnet den fredagen var vilken av de tre smakerna som var godast. Jag vet att en av dem tyckte extra mycket om "dom där med hallon..." eftersom han försökte övertyga de andra om att de absolut inte behövde smaka på dessa för då kunde han med gott samvete ta två.
Med jämna mellanrum får jag ett otroligt sug efter att baka cookies. Det finns egentligen bara ett problem. Jag har helt snöat in på ett recept som jag absolut avgudar, mina ultimata chocolate chip cookies. Så fort jag tänker på cookies, så ploppar dessa upp i huvudet. De är helt enkelt fantastiska, nästintill oslagbara. Men så fort jag konstaterat det börjar mitt problem på riktigt.
Denna gången fick alltså mitt favoritrecept utgöra en grund för dessa helt otroligt goda Toffie cookies. De var så goda att jag hade kunnat äta upp hela plåten själv. Precis sådär lagom sega som man vill att kolakakor ska vara men ändå lite spröda så det inte enbart blir en seg massa. Det syns inte så bra på dessa bilderna men jag upptäckte även att toffiebitarna bildat ett hjärta på den översta kakan. En bild säger mer än 1000 ord helt enkelt.
Om du inte har testat surdeg än, gör det! Det är himla roligt att ha en burk stående i kylskåpet och se hur den ändrar sig med lite tid och kärlek. Mina vänner föreslog att jag skulle ha min som husdjur och ge den ett namn. Där satte jag dock ner foten. Jag har lite dålig erfarenhet av att ge namn till mat jag ska äta upp senare sen den gången mamma lagade hel kyckling och jag lekte att vi var kompisar. Hmm, jag är den första att erkänna att alla mina idéer inte är speciellt ljusa. Men jag har lärt mig av mina misstag, alltså inget namn på surdegen.
Det tar ju en hel evighet att baka surdegsbröd. Helst ska det ju jäsa i flera timmar. Det är därför det är så bra att göra det på helgen när man kanske ändå är hemma. När den väl ska jäsa så sköter den sig jättebra själv och får ju då stå där i flera timmar. Perfekt om man behöver städa eller göra något annat också. Det här brödet är relativt ljust. Jag hade i lite rågmjöl för jag ville inte ha en helt ljus limpa. Receptet är mycket enkelt och gräddas i brödformar vilket hjälper brödet att jäsa på höjden också vilket kan vara ett problem ibland med surdegsbröd. Det här brödet är också perfekt att skiva tunt och rosta!
Jag har startat ett litet projekt hemma i mitt skafferi. Det behöver verkligen lite omtanke. Jag spenderar ju trots allt en del tid med näsan i det och håller på att bli lätt galen. Mitt skafferi är stort, vilket ibland är en ren förbannelse, let me tell you. Men det är också otroligt dum "planlösning" på det. Jag måste ibland flytta runt på en hel hylla bara för att komma åt det som står innerst, längst bort i hörnet. Sen skadar det ju aldrig att ha det lite snyggt och inspirerande där inne med grejerna i snygga burkar och så.
När jag hakar upp mig på något så får jag alltid för mig att det går att ha i precis allt. Det var så min mindre bra idé om vaniljsmak på mannagrynsgröten föddes en dag. Vanilj är gott, mannagrynsgröt är gott. Tillsammans borde det också bli gott, speciellt eftersom vanilj faktiskt fungerade i pannkakor. Och ja, någon killer-kombination var det inte, i alla fall inte som jag föreställt mig. Men det var min vanilj-fas det. Jag använder inte alls vanilj lika flitigt längre. Numera är det kardemumma istället. Jag satt allvarligt och funderade på att lägga några kardemummafrön i kaffebryggaren bara för att se hur det skulle smaka. Ja, okej då. Jag har inte slutat fundera på det och kommer säkerligen att göra det imorgon nu bara för det.
Jag kanske inte har nämnt det tidigare men ni kanske har förstått ändå att jag läser till lärare och just nu praktiserar på en högstadieskola. Det är minst sagt utmattande. Idag somnade jag på soffan när jag kom hem. Det betyder också att inspirationen till att skriva något spännande och intressant i det här inlägget har nått botten. Jag har inte riktigt lärt mig än att vara inspirerande och kreativ till tusen hela dagarna samtidigt som det ska finnas lite kvar till blogginläggen på kvällen. Det kommer förhoppningsvis snart. Jag ska försöka spara lite till er också.
När jag gick upp i morse hade jag inga planer inför helgen annat än att städa och kanske baka något gott. Sen dess har mina planer ändrat sig så ofta att jag blivit lite lätt snurrig. Det kan i och för sig bero på den roliga men utmattande praktiken jag haft på en högstadieskola den här veckan. Det är så roligt med ungdomar. I dag hade jag satt upp håret och hade på mig glasögon och då kände de inte igen mig. Jag såg inte ut som tidigare i veckan, jag hade ju ändrat på mig! (OMG!)
Ett av de mest lästa recepten här på Heavenlycupcake är Red Velvet Cupcakes. Jag vet faktiskt inte riktigt varför, kanske är det för att namnet låter så spännande? Det låter onekligen som att de är ytterst komplicerade men så är inte fallet. De är egentligen inte mycket mer än ett par chokladcupcakes som också råkar vara röda. Det är inget fel på choklad cupcakes, don't get me wrong, de tillhör mina absoluta favoriter. Vad jag menar är att namnet ibland gör precis lika mycket för kakan som smaken. Plus att jag gillar rött.
Det absolut värsta jag kan tänka mig inom bakning är torra muffins, ni vet sådana kryddmuffins som man fick baka på hemkunskapen. De blev alltid platta eftersom man inte bakade dem i muffinsplåt och var alltid torra och gummiaktiga eftersom man vispade mjölet med elvispen. Det är min stora skräck, om jag drömmer bakrelaterade mardrömmar så är kryddmuffins högst upp på listan.
Hmm, vad är det egentligen som gäller, "less is more" eller "more is more"? Jag måste erkänna att jag själv har ett mycket komplicerat förhållande till de två talspråken. Det är definitivt inte speciellt logiskt, snarare går det helt och hållet på känsla. Jag använder det för att på något vis rättfärdiga för mig själv och andra något som är fantastiskt i all sin enkelhet och inte bara ett uttryck för min egen oförmåga eller ovilja att göra mer. För vi vet ju alla att ibland är det en kanelbulle, äppelpaj eller enkel sockerkaka som är det allra bästa alternativet. Less is more, man behöver inte krångla till eller komplicera saker för att det ska vara fantastiskt.
En sats cookiedough